Besök från Söndrums hembygdsförening 190903

 

En grupp medlemmar från Söndrums Hembygdsförening besökte Snöstorps Hembygdsgård för tankeutbyte, erfarenhetsutbyte och visning av gården.

Ordförande Lars-Erik Björklund hälsade gästerna välkomna och vid kaffebordet konstaterades det som vanligt att medelåldern är hög inom föreningarna. Frågan är bara om det är till någon nackdel. En hembygdsgård kräver mycket tid i form av skötsel, underhåll och ideellt föreningsarbete. I Snöstorps Hembygdsförening har vi kommit till den slutsatsen att man varken kan eller ska propsa på att människor "mitt i livet" med arbete, barn och olika därtill hörande fritidsaktiviteter ska kunna avsätta denna tid. Däremot är vi så fantastiskt glada, när alla generationer deltar i aktiviteter och fester, som vi anordnar, till exempel midsommarfirande med ett par tusen besökare i alla åldrar. 

Lennart Axelsson berättade  om bygdens historia och började för 8000 år sedan, när platsen vi befinner oss på var hav och så småningom blev bosättningar när landhöjningarna började. 

För flera hundra år sedan låg husen i byarna samlade med åkrarna runt omkring. På 1700-talet började flera skiftesreformer införas och 1850 genomfördes det s.k. laga skiftet i Snöstorp. Det innebar att en gård med boningshus, stallar och mark skulle ligga samlad. En del hus flyttades och andra byggdes nya. Snöstorps Hembygdsgård är byggd på den plats, där den nu ligger. Den var inflyttningsklar 1855 och fick då sin första arrendator, vilket följdes av flera. 

1968 var gården i så dåligt skick att man beslutade att husen antingen skulle brännas eller rivas. Hembygdsföreningen fick då överta gården under förutsättningen att man själva bekostade renoveringen. Allt gjordes med rivningsvirke från trakten och renoveringen var klar 1971. Riksdagens förste talman invigningstalade och gården fick tillbaka sitt gamla namn Backagården.

1987 hände något förfärligt. Gården brann. Med sorg i hjärtat tittade medlemmarna på det vackra boningshuset, som nu var toalt fördärvat. 
- Vad skulle man göra?
- Ge upp och riva?
- Fanns det några andra elternativ?

Till slut kom man fram till devisen: - Att vilja är att kunna.

Och så satte man igång. Ännu en gång var det de ideella krafterna, som tog inititativet. Återställandet skulle vara tidstypiskt och virket skulle komma från trakten. Man fick hjälp av det lokala försäkringsbolaget och en lokal byggfirma och 1988 var gården ånyo klar. 

Gården, som ägs av föreningen, består av boningshuset och två längor. Tomten är på 4000 kvadratmeter och ägs av  kommunen. 

Besöket från Söndrum avslutades med en rundvandring. Man skulle kunna säga att samlingarna, byggnaderna och arkivet berättar om gårdens och traktens historia från stenåldern och till nutid. Man får svar på frågorna:
- Vad fanns?
- Hur bodde man?
- Hur levde man?
- Hur vet man det? 

 

 

 

 

12 sep 2019