Den gamla julsången

 

 

Någon släpade sig fram längs vägen. Det duggade och han frös. En talgoxe med uppburrade fjädrar satt på en gren.
    "Vem är du som släpar dig fram"? frågade talgoxen.
    "Jag är den gamla julsången", svarade vandraren. "Alla har glömt mig. Sjung mig du lilla talgoxe."
    "Nej tack, jag är så hes och jag bryr mig inte om julsånger. Jag tycker bättre om vårvisor", sa talgoxen och flög sin väg. Den gamla julsången fortsatte trött sin väg. Då mötte han en rik handelsman.
    "Jag är en gammal julsång. Du kunde mig så ba som barn. Sjung mig snälla du!"
    "Nej, dig har jag glömt för länge sedan. Klirret i kassalådan är den vackraste julsång jag vet. Gå din väg! Jag har ingen tid att lägga på dig. Jag måste fundera ut, hur jag ska kunna öka min julförsäljning."
Så gick den rike mannen sin väg.     Sången fortsatte sin vandring. Det blåste kallt genom hans tunna klädnad. Då mötte han en beskäftig dam.
    "Vad är du för en sölkorv", sa hon bistert. Hon kunde inte tåla att alla inte hade lika bråttom som hon. 
    "Jag är en gammal julsång. Din mor brukade sjunga mig. Du minns mig nog. Sjung mig du!"
    "Tror du jag hinner sjunga julsånger strax före jul. Jag måste ha storstädning, salta julskinkan, å baka julkakorna, å lägga in lutfisken, å pynta, å skura, å damma......"
    Mer hörde inte den gamla julsången. Den beskäftiga damen var redan ångt borta. Bedrövad satte sig den gamla julsången på trappan till en grå liten stuga. Då kom en gammal gumma, med ett litet barn vid handen, gående på vägen.
    "Titta mormor, någon sitter på vår trappa", sa flickan.
    Mormor tittade upp och fastän hon vaar nästan blind kände hon igen honom.
    "Det är ju den gamla julsången", utropade hon. "Redan min mormor lärde mig den. Så gammal är den."
    "Sjung mig", bad sången med uppbjudande av sina sista krafter. 
    "Kom för all del in," sa den gamla gumman.
    Och sången steg in i den fattiga men varma stugan, och gumman började sjunga med sin svaga, spruckna röst och barnets ljusa stämma föll in i sången. Den gamla julsången var inte längre en grå trashank utan klar och strålande och hans kläder lyste som stjärnor och den lilla stugan blev högre och högre och sången lyfte sig över den dystra och sorgsna jorden och alla som hörde den glömde sin brådska och sina bekymmer och föll in i sången, i sin barndoms gamla julsång. 
När juldagsmorgon glimmar.

Förf. M Kuvenniemi

 

16 Dec 2016