Gammal hävd gäller inte längre
Hembygdsförbundet har skickat ut en enkät till Sveriges hembygdsföreningar som man kallar
Upprop om biologisk återställning av vattendrag.
Så här skriver man
Har din hembygdsförening kvarn, hytta, bruk, damm eller annan byggnad, anläggning, kulturlämning eller verksamhet vid vattendrag? Biologisk återställning av vattendrag, i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten, kan ha negativa följder för både hembygdsföreningar och kulturmiljön i hembygden. Nu behöver SHF dina erfarenheter för att kunna arbeta vidare med frågan på ett så bra sätt som möjligt.
Den biologiska återställningen av vattendrag kan innebära en snabb och omfattande förändring i landskapet, som utrivning av gamla dammar, nya ”omlöp” eller fisktrappor i värdefulla kulturmiljöer. Saknas gällande tillstånd till vattenverksamhet får innehavaren stå för kostnader för både tillståndsprocess och återställningsåtgärder.
Vad det handlar om
EU har ett ramdirektiv för vatten ett s.k. vattendirektiv, som kortfattat handlar om att länderna skall se till att det finns rent vatten.
I Sverige finns 2800 dämmen, många mycket gamla. En del har funnits ända sedan 1400-talet. De finns också många små vattenkraftverk och gamla kvarnar. Det som igår var godkänt gäller inte längre. Det innebär att dämmen, kvarnar och mindre kraftverk inte längre är godkända trots att de kanske funnits i flera hundra år. Länsstyrelsen kräver att alla gamla dämmen skall bort. Bevarandeperspektivet finns inte längre och gammal hävd gäller inte. Det som gällde igår gäller inte idag.
Vem som drabbas
Det gör alla som har någon form av ägande eller skötselansvar i vatten, där det finns gamla kvarnar, dämmen och vattenkraftverk. Det kan vara en bonde, en husägare eller en förening. Till exempel en hembygdsförening.
Markägarna är förtvivlade. Det kan komma ett föreläggande som sätter hela ekonomin på spel. En miljöprövning börjar med 300 000:- + moms. Bonden/företagaren drar av momsen men det kan inte en förening om inte är momspliktig, vilket gör att det blir 375 000:- i stället.
Gamla kulturarv skall bort. Det som människor under århundraden byggt och som betecknas som kulturarv är ingenting värt. Den som ger sig in i en rättsprocess hanmar i Mark- och miljödomstolen, en politiskt tillsatt institution där miljörätt övertrumfar civilrätt. Får markägaren, bonden/husägaren/föreningen, sedan avslag på sin resningsansökan eller blir ålagd att bygga om blir det ytterligare stora summor. Att försöka få rätt är som Davids kamp mot jätten Goliat.
Brevväxling med myndigheterna kan vara minst sagt kryptisk
Här är ett utdrag ur ett brev från en fiskeridirektör på en Länsstyrelse nära oss till en ägare av ett mindre kraftverk.
"I det fall ni beslutar er för att inte söka tillstånd och kan acceptera att åfåran återställs genom en öppning i dammvallen är förutsättningarna följande.Det krävs i normalfallet en prövning även av detta. Om det finns lagskyddade kulturmiljövärden (fornlämning, byggnadsminne) i anläggningen ska en prövning enligt kulturmiljölagen ske före återställningen. En sådan prövning innebär inga kostnader för ägaren, men det kan innebära begränsningar för vilka ingrepp som får göras och villkor för hur en återställning ska gå till. Om så är fallet krävs en särskild hantering för att lösa dilemmat att hantera målkonflikter som uppstår mellan olika lagrum. Detta dilemma uppstår sällan då de största kulturmiljövärdena oftast finns kvar även om dämmet öppnas upp, men om så sker kommer Länsstyrelsen att ge er ett samlat besked om hur ni ska gå tillväga."
Det kan man väl kalla papegojspråk? Inte konstigt att folk ringer och gråter.
Sydsvenskan skriver om vad som händer i Skåne.
Hembygdsförbundet skriver vidare
Sveriges Hembygdsförbund har en grundläggande positiv inställning till återställningen av vattendragen, men vi anser att den behöver göras utifrån en helhetssyn på landskapets olika värden och så att ideella aktörer inte ska drabbas hårt ekonomiskt. De strömmande vattnens biologiska mångfald och vattendragens kulturmiljövärden behöver tas tillvara samtidigt, genom smart planering och med smarta åtgärder. Det är centralt att lokala aktörer, som hembygdsföreningen, ska kunna ha inflytande över förändringar av miljön.
Läst på ABB’s hemsida
I mitten av 1950-talet fanns i Sverige cirka 4 000 små vattenkraftverk med effekt under 1,5 MW. I dag är drygt 1 500 av dem i drift och de producerar totalt 1,7 TWh per år, ungefär dubbelt så mycket som Sveriges vindkraftverk (850 GWh år 2004). Nedlagda småkraftverk, möjliga att renovera och sätta i drift, skulle kunna producera ytterligare 2,5 TWh.
Svensk Vattenkraft förening skriver
Genom att skaka liv i gamla småskaliga vattenkraftverk, och modernisera befintliga, kan produktionen av förnybar energi öka ordentligt. Men i Sverige är utbyggnad och åtgärder av vattenkraft en dyr historia. Boven i dramat: en svensk övertolkning av EU:s vattendirektiv.
I Sverige finns ca 2 000 småskaliga vattenkraftverk i drift (max 10 MW), dessa producerar ca 4,3 TWh/år, vilket motsvarar 860 000 hushålls elförbrukning/år (ca 5 000 kWh/år). En siffra som kan fördubblas utan att ändra vattenhushållningen. Lika många kraftverk är tagna ur drift men skulle kunna återstartas. Merparten av de småskaliga vattenkraftverken är så kallade strömkraftverk, som inte hindrar variationer i flödet.
På Vattenkraftens vänners hemsida kan man läsa både fakta och debattartiklar.
Frågor att fundera över
- Har vi råd att utan vidare rasera vårt kulturarv? Det vi river idag kan aldrig återskapas.
- Har EU verkligen skrivit i vattendirektivet att alla gamla kvarnar, dämmen och småskaliga kraftverk ska tas bort eller byggas om för stora summor? Läs vattendirektivet och bedöm själv.
- Vad händer när en ansvarig markägare får ett föreläggande? Läs Helsingborgs Dagblad
Ytterligare några funderingar
Vad händer om man plötsligt ska ta bort ett dämme/damm/fördämning som funnits i många år. Låt oss säga 150 för att inte ta till för mycket. Växter och djur, musslor, fiskar, smådjur m.m. har inrättat sig efter miljön och från att vattnet varit i princip stillstående ska det plötsligt snabbt rinna igenom. Vad händer då med växterna och djuren, och framför allt vart ska allt bottenslam ta vägen?
Hur har fiskar hittills överlevt trots kvarnar och små kraftverk?
Före industrialiseringen levde människor närmare naturen. Man hade helt enkelt inte något val utan man utnyttjade det som naturen gav genom odling, fiske och jakt. Så började man utnyttja strömmande vatten för att få kraft till exempel till att mala säd. Sedan också till att producera el.
När man odlade mark tog man upp stenen och la den som avgränsningar i form av stengärden. Nu finns det vissa miljövänner som vill att man ska tillbaka till ursprunget och lägga tillbaka stenen på åkrarna. Är det vad man kallar "tillbaka till naturen"? Är det inte nesligt mot de människor, som slitit och släpat för sin försörjning. De som brutit odlingsmark. för att kunna försörja sig?
Människor har alltid gjort någon form fysiskt avtryck. Det har lärt oss att förstå under vilka villkor man levt. Det är vad man kallar historia och kultur. Nu ska många av spåren bort och då ställer man sig frågan:
Hur hittar man balansen mellan kultur, ekonomi och miljö?
Hur hade du reagerat om du blivit drabbad?
Andra inlägg
- Familjedag på Hembygdsgården
- Naaationaldagsfirande 2024 på Hallandsgården i Halmstad
- Midsommarfirande 2024
- Besök från cykelfrämjandet
- Våren hälsas på Hembygdsgården
- Frågesport i Edenberga Hembygdsgård 240421
- Kulturträff och årsmöte i Halmstadskretsen 240324
- Kulturträff i Getinge 240225
- Hembygdshistoria för skolan
- Kulturträff Enslöv