Underhållning för asylsökande på Arena hotell

 

 

Succé när Snöstorps Hembygdsförening underhöll asylsökande på Arena hotell i Halmstad

150720

 På Arena hotell i Halmstad bor ett par hundra asylsökande i olika åldrar från små barn till människor i mogen ålder.

Att vara asylsökande innebär att man hänger i luften. Man har lämnat sitt land och sina sociala kontakter och har kommit till ett nytt land, där man varken kan språket, har en egen bostad eller ett arbete. Man vet heller ingenting om framtiden.

Jag mötte Ramez Alhamouch från Syrien tillsammans med hustrun Dan och lilla dottern Maria. Han har bott i Kina, men där fanns inga framtidsmöjligheter och han kunde inte få ett varaktigt uppehållstillstånd. I Sverige kom de först till Ullared, där de varit två månader, och hade bara varit tre dagar i Halmstad, när vi träffades. Ramez hoppas på en framtid i Sverige med jobb och bostad. 

Nu väntar de på intervju med Migrationsverket vilka beslutar om man får stanna.

Charlotte Ekholm, fältkoordinator inom etableringen, hade varit på Snöstorps Hembygdsförenings midsommarfirande och sett när man dansade runt majstången. Hon ringde till ordförande Lars-Erik Björklund och frågade om föreningen kunde ställa upp när asylsökande på Arena hotell i Halmstad firade avslutning på Ramadan. Det är den muslimska heliga fastemånaden som avslutas med högtiden eid al-fitr.

Intervju med Charlotte: 
- Vad fick dig att ta initiativ till en fest?
- Jag ville skapa välmående under den svåra asylprocessen och anordna en fest efter Ramadan, vilket Arena hotell ställde sig positivt till. Röda korset kunde ställa upp och servera något att äta och det skulle vara trevligt med någon form av underhållnning, som skulle kunna överbrygga språkbarriärer. 
- Vad förväntade du dig för resultat av festen?
- Att väcka positiva känslor och glädje. Långsiktigt välbefinnande.

Med spänd förväntan samlades ett par hundra personer i olika åldrar.

Det började med att den unge trollkarlen Felix Fallkvist från Harplinge, som är specialiserad på fingerfärdighet, fullständigt kollrade bort publiken. Han trollade bort ett ägg, som sedan plötsligt dök upp igen för att återigen försvinna. Långsamt, långsamt gjorde han om det så att publiken verkligen skulle kunna följa med och avslöja lurendrejeriet. Men det var totalt omöjligt. Lika förvånad blev man över repet, som delade sig, för att i nästa ögonblick bli helt igen.

Lyckan blev fullständig när en grupp ungdomar, efter föreställningen på nära håll, fick lära sig mer om trolleritrick. 

Sedan var det dags för Snöstorps Hembygds-förening. Lars-Gösta Larsson spelade dragspel, Eva Ericsson, föreningens sekreterare visade olika danssteg och Lars-Erik Björklund, föreningens ordförande, sjöng och ledde lekarna. Ungdomarna Nellie, Emma och Anton från hembygdsföreningen var också med och visade hur man dansade. Med inlevelse lärde sig både barn, ungdomar och vuxna att dansa och sjunga våra traditionella sånglekar och fler och fler anslöts sig till lekarna: Små grodorna, Mormors lilla kråka, Karusellen, Vi äro musikanter. Alltihop avslutades med raketen. Så många glada skratt och utrop som hördes: - So funny, I love this!

Intervju med Snöstorps Hembygdsförenings ordförande Lars-Erik Björklund:

- Hur reagerade du när du fick förfrågan från Halmstds kommun om att ställa upp på festen på Arena hotell?
- Jag tvekade aldrig utan såg det som en möjlighet att gör en liten insats för integrering.
- Hur tänkte du när du valde ut sånglekarna?
- Jag valde ut så enkla danser som möjligt. Texterna i danserna skulle inte ha så stor betydelse utan rörelserna skulle vara så tydliga att alla skulle kunna förstå oavsett språk. Såg och hörde man skulle man också kunna göra och härma till exempel: "än slank hon hit....", "koack, koack, koack", "så här gör pojkarna....", grinolle, skrattolle och raketen.
- Hade du någon särskild avsikt med att bjuda in ungdomarna från föreningen?
- Jag ville få hjälp med utförandet och visa att alla åldrar kan delta.
- Vad tyckte du om resultatet?
- Jag är väldigt nöjd. Det värmde att se ett stort antal människor med bekymmer släppa loss och ha roligt för stunden. Om jag gick till Arena hotell idag skulle säkerligen mångakomma fram och heja eller säga koack, koack med ett leende. 

Vad tyckte då de svenska ungdomarna, som var med och dansade? 

Nellie, 12 år: - Jag tyckte det var jätteroligt när jag såg hur glada alla blev. Ett par killar fram till mig och ville dansa mer. Vi kunde ju inte prata med varandra, men de sa koack, koack, koack och då förstod jag genast vad de menade.  

Lena, mamma till Anton och Nellie: - Det var verkligen kul! Tänk så lite som behövs. Barnen tyckte också det var roligt och deras reaktion var, så lika vi är varandra ändå. Och visst är vi lika inuti?!

Detta kan man kalla integrering i ordets bästa bemärkelse.

 

 

25 Aug 2015